Rakt Upp och Ner

Idag var jag bara "tvungen" att stanna upp ute på gården en stund för att lyssna till fåglarnas sång.

De kvittrade på i allt högre toner och speciellt en fågel jag inte först fick syn på eftersom den satt högst uppe i en hög björk, sjöng så otroligt vackert.

Jag stängde ögonen, sållade bort alla onödiga tankar och bara lyssnade.

Så mycket vackert det finns runt om en som man egentligen inte tänker på, som på sätt och vis alltsom oftast blir taget för givet.

Vinden till exempel, först då jag faktiskt stod stilla med slutna ögon så lade jag märke till hur den sakta susade fram mellan trädtopparna, inte ännu så varm, men helt klart bar den med sej en doft av vår. Doften av skog som så småningom håller på att vakna ur sin vintersömn och av floden som flyter förbi en bit härifrån, men ännu bara på några ställen brutit sej genom istäcket.

Först då märkte jag också att snön håller på att smälta uppe på taket, dripp-dropp, dripp-dropp, trillade dropparna ner i snön nedanför. 

Jag kunde ha stannat där hur länge som helst ifall jag hade haft en plats att krypa upp på, invirad i en tjock filt. Men ännu får det vänta till det blir lite varmare.