I det väntrummet

0 Comments
De trapporna, de dörrarna, det väntrummet i vilket jag väntade innan någon kom emot mig för att öppna följande dörr så jag kom in på intensiv-avdelning.....den sträckan och de rutinerna, de glömmer jag aldrig.

Väggsummern som väntade på att man skulle trycka till så den kunde vidarebefordra meddelandet att nu är hon här. Igen.

Dörrarna som med ett tyst pysande gick upp så man kom vidare och lika tyst stängdes bakom en. Från en högljudd värld till en betydligt tystare. De dörrarna, stora, tunga med ett fönster högst upp, har nog släppt igenom många människor med lika många historier. 
In....ut.....in.....ut. Pschhhh, pschhhhh....

I det annars så sterila väntrummet fanns det en spegel upphängd ovanför lavoaren där man decinfierade händerna. Så att man kanske kunde fräscha till sig lite innan man gick in för att träffa en människa som troligtvis inte ens visste att man kommit dit. För mig betydde den spegeln ingenting, personen i den var en främling, jag visste inte över huvudtaget vad hon hade där att göra. Inte jag heller för den delen. Men lika troget som jag, dök också hon upp åtminstone en gång per dygn. Främlingen i spegeln, blek med tomma, trötta ögon.

I det väntrummet fanns det också en rad med stoppade stolar, där jag många gånger var tvungen att sitta ner, ibland med en sköterska för att få höra hur han mådde eller bara få ventilera mina känslor. Ibland också ensam, för att bara gråta tyst en stund. Så trött. Så TOM på tankar, vettiga tankar. Så som främlingen SÅG UT i spegeln, så KÄNDE jag mig.

Jag undrar hur många levnadsöden som fanns inskrivna i det väntrummets atmosfär? Glädjetårar, sorgetårar, så-in-i-helvetes-tröttatårar, förtvivlan, uppgivenhet, hopp och förväntan. Ett slut, en början, en evighet. Alltid känslor på ytan. Eller så inga alls.

Det väntrummet var som en sluss, en VIKTIG sluss som skilde två världar från varandra. Än gick man åt det ena hållet till en tyst värld, där maskinerna stod för allt livsviktigt, där tiden stod stilla. Eller så åt det andra hållet till världen utanför, men liv. ljud och rörelse, där allt flöt på som vanligt.

Genom den slussen gick jag varje dag, precis varje dag i en månads tid. Jag minns känslorna som om det var igår, men kommer inte, hur jag än funderar på vilken FÄRG rummet och stolarna hade. Jag som satt där på de stolarna otaliga gånger och gick genom det rummet minst sextio, kanske åttio gånger. Rummet var inte grått, inte stolarna heller, för jag minns precis vad som stod var, men färgen, den är som bortspolad......Konstigt, ju mera jag försöker komma ihåg, desto svårare är det att minnas.

Fast färgen kanske inte har så stor betydelse, inte just där, som inkörsport till just DEN avdelningen. Där kampen om liv eller död är ett dagligt faktum.

Så jag tror jag döper väggarna till beige och stolarna till sommarängsgröna. Inom färgpsykologi får man lära sig att det i första hand är den gröna färgen som inger lugn och harmoni. DET önskar jag alla som fördas genom dessa dörrar, genom det väntrummet.



About Post Author

Morbi leo risus, porta ac consectetur ac, vestibulum at eros. Fusce dapibus, tellus ac cursus commodo, tortor mauris condimentum nibh, ut fermentum massa justo sit amet risus.

You may also like

Ei kommentteja:

Här hittar du andra intressanta länkar

Här hittar du andra intressanta länkar

Lilla, lilla jag

.....som inte alls så liten är. En kvinna, mor, extramamma, fru, syster, dotter och vän En kvinna snart 45 år, som bor i Karleby men är hemma från Åboland och många gånger om saknar sin barndomsö, släkt och vänner En kvinna som sjunkit djupt, men som alltid stigit upp igen, som alltid trott på framtiden fast den ibland tett sig svart som natten. En kvinna som är otroligt tacksam för livet En kvinna som återigen, efter mycket lång tid hittat skrivarglädjen En kvinna som många gånger via situationskomik skrattat så hon tänkt göra på sig ;) En kvinna, lejonmor med starka åsikter och mycket "jävlar anamma" men även mjuk och empatisk En kvinna, kreativ och musikalisk En kvinna.

Popular Posts

  • Reflektioner
    Så mycket har hänt, både på gott och ont, sedan jag senast har bloggat. Händelser jag ännu processar, men som kanske, hoppeligen, så små...
  • Enkelt recept på fyllda batonger
    Ibland då man vill fixa något gott att äta, men kanske tröttnat på varma smörgåsar så är det lätt och behändligt att laga fyllda batonger. ...
  • Barnbarn
    Om jag någongång kommer att bli välsignad med barnbarn så har jag lovat mej själv att jag skall bli en BRA mormor, en så där PASSLIGT b...
  • Ny bloggadress
    Hej! Jag gjorde för en tid sedan en blogg med annat namn och annan adress, men av någon underlig anledning så valde jag den här i ställ...
  • Skratt
    Snart är det sängdags. Imorgon är första morgonen på länge som Mannen skall föra Dottern till dagis. Inget speciellt med det, men de ...
  • Disktrasor
    Eftersom jag mer och mer gått inför återanvändning så kom jag, efter att sett mej led på våra disktrasor som efter fem fingrar och en knyck...
  • Arbete eller arbetslös
    Mitt arbete tog slut vid årsskiftet. Jag som länge arbetat inom samma organisation vaknade upp till realiteten där jag inte längre behö...
  • Vårtecken
    Idag var jag bara "tvungen" att stanna upp ute på gården en stund för att lyssna till fåglarnas sång. De kvittrade på i allt hö...
  • I det väntrummet
    De trapporna, de dörrarna, det väntrummet i vilket jag väntade innan någon kom emot mig för att öppna följande dörr så jag kom in på intens...
  • Sillsalladernas sillsallad
    Fast jag här tidigare förutspådde att mina disktrasor kanske inte kommer att bli PRECIS som jag planerat så kan jag  stolt, med  magen in o...

Facebook