Rakt Upp och Ner

Fast jag här tidigare förutspådde att mina disktrasor kanske inte kommer att bli PRECIS som jag planerat så kan jag  stolt, med  magen in och bysten ut säga att jag lagar GOD mat! 

Okkej, okkej, visst har magen växt och bysten med, men åtminstone det senare nämnda håller sträck . Hade inte alls tänkt nämna att baken också brett ut sej, för "finns det hjärterum finns det stjärterum". Och ett stor hjärta har jag, helt logiskt att även baken tar sin beskärda del. För det är väl det ordpråket gäller :)

Men vi ska inte gå in på mera detaljer med bla. selluliter och för tillfället oputsade ögonbryn så nu återgår vi till mat.

Redan som yngre minns jag att jag tyckte om att hjälpa till hemma, jag precierar: i köket, för att släpa sej ur sängen varje lördagsmorgon för att städa var en himla plåga som antagligen satt sina spår eftersom jag ALDRIG infört den rutinen.

Men för att inte gå in på detaljer innehållande bla.  en massa strid och lip då lillasyster lämnade odammsugat under sängarna och jag kom efter med våt golvmopp och allt damm fastnade i den, herregud har förträngt hur allt slutade. Så vi återgår till mat.

Min mamma gjorde god mat. Det hon bakade var också jättegott. Inte för att hon kanske var så förtjust i att laga mat eller att baka (har hon nu på senare år sagt), men konsten hade hon definitivt lärt sej av sin mamma, min mommo som skötte både mat och bak i min mors barndomshem. Man använde grädde och smör, inga lättans lightprodukter med E-det-ena-E-det-andra-förteckningar långa som synden.

Pappa åter gjorde guddomliga fiskrätter, allt från gravad forell eller sik, vassbuk, inlagd sill, fiskrom till stekt, kokt, rökt eller fisk gjord i ugn. Pappas pappa, min farfar var fiskare i den Östra Åboländska yttre skärgården, där man i karga förhållanden kämpade för att varje dag ha mat på bordet. runt vilket det förutom mina farföräldrar, satt åtta syskon. Det var många munnar att mätta och pappa var redan från unga år van vid att varje dag åka ut till havs med sin far för att lägga otaliga nät samt stiga upp i ottan för att åka och vittja dem.

Redan som ung lärde också jag mej ro, lägga nät, ta upp dem, vittja näten och i ett senare skede rensa fisken. Eftersom vår familj inte bodde ute i skärgården, gjorde vi detta då familjen under sommaren åkte ut till farmor eller ifall vi semestrade lite längre in i skärgården där min mormors barndomshem finns. Jag har alltid varit stolt över ha den här kunskapen och att fiska är något jag gärna skulle göra ännu i den dag om tillfället gavs. Dottern har ända från liten lulltått gärna ätit fisk, egentligen allt som satts på bordet och redan som 4-åring lärt sej slanta. Så småningom kommer hon nog också att få lära sej det jag kan, en sådan kunskap kan man inte låta gå förlorad.

Vi har länge drömt om att kunna köpa en sådan där puttputtare som vi kunde åka ut till havs med. Där man kunde sola på däck och där det vid relingen fanns en liten stege från vilken man kunde ta sej ett dopp. Med kajuta, en liten kyl och kokmöjligheter samt med värmesystem, så då man till kvällen stänger pressun så skulle det bli så där mysigt varmt och man skulle så småningom vaggas till sömns av vågorna. Man skulle vakna till ljudet av sjöfåglar, havets vindar och solens strålar. Och man skulle inte över huvudtaget ha brått någonstans. Vem vet, kanske i nåt skede, det skadar inte att ha drömmar.

Som ni märker, jag började vid byst och bak, nu slutar jag vid båt med tak. Sköt om er allihopa.